Hur finner en konstnär sin publik?
Många sätter ett likhetstecken mellan konstnärsyrket och lättsinnet. Eftersom en konstnär inte använder stämpelklockan kan han ligga och dra sig i sängen hela dagen, tycker en del. Han har lämnat den vardagsverklighet som så många andra måste underkasta sig för att överleva. Naturligtvis finns det en lockelse i att kunna använda dygnets timmar på det sättet man själv önskar.
Det svårt för en konstnär att finna de motiv som leder till ett publikt genombrott. Utan ett stort pådrag från gallerier och köpare får nog konstnären nöja sig med en ganska krass ekonomisk verklighet. En ung konstnär som gick på konstfack sade en gång: “Om jag visste att jag skulle slå igenom en dag, så skulle jag kunna tänka mig att satsa stort.” En ganska vanlig attityd hos den som är ung.
En konstälskare som lever i vår tid behöver inte ägna sig åt tröttsamma museeturer. Varför inte Istället ha mästerverken på väggen hemma? Det finns ett brett urval av målningar på posters. Van Gogh, Monet, Gauguin och Rousseau, är några av de konstnärer som finns representerade där. Du kan också beställa aluminium och metallramar.
Att berätta en historia
Det finns en precision i vissa konstnärliga verk som gör dem omöjliga att bortse ifrån. Ett exempel är “Non Violence” av Carl Fredrik Reuterswärd. Verket föreställer en revolver med knut på pipan. En sådan idé verkar nästan barnslig i sin enkelhet. Men ingen som ser statyn blir oberörd. Olika versioner av detta verk finns i många städer i världen.
Reuterswärd föddes i Oscars församling 1934, och i dessa kvarter växte även Sven Bertil Taube, Olle Adolphson och Lars Forsell upp. Även dessa konstnärer hade inom sina respektive fält förmågan att berätta en historia som grep publiken. Konstlivet på 2010-talet verkar mera ha som syfte att chockera och provocera än att kommunicera.
